Trac

Idag har jag en sån där riktigt värdeös dag. Har tryckt i mig en pizza, eftersom jag har haft noll motivation att laga riktig mat dem senaste dagarna, och choklad på det. Nu sitter jag här och mår så fruktansvärt illa och ångrar mig djupt.
Har även haft jätte svårt att hitta någon musik som verkligen betyder något för mig senaste tiden. Det känns riktigt värdelöst med tanke på att musik är en så stor del av mitt sätt att känna.
Manchester Orchestra – I Can Feel A Hot One
Death Cab for Cutie – The Ice Is Getting Thinner

låtarna beskriver förövrigt min sinnesstämmning rätt bra just nu.



This is where the road crashed into the ocean.
/ T.

http://chillinlikeitsworthit.blogg.se

Hade stora problem att hitta "den" rätta klänning till balen i våras. tillslut blev det den rosa prinsessklänningen, men den röda var grymt vacker också.

En gång för länge sedan, på den tiden när man var ung och dum (eftersom man nu är myket äldre och visare...) då man hade precis tagit klivet ut till början på vuxenlivet man fick mer frihet man fick mer ansvar. Det var på den tiden som jag falled in love, way over my head i en kille som var helt underbart fin men, för det kommer alltid ett men, varken han eller jag var redo för något, det var inte rätt tid för någon av oss. Han var min första pojkvän, bara det att få säga att han var min gjorde att lyckokänslorna rusade genom hela min kroppen. Det tog lång tid att komma över honom och inte heller idag har jag helt kommit över honom, trots att det har gått lite mer än fyra år så blir jag helt skakis i benen och får en massa fjärilar i magen om jag ser honom.
Tiden gick, dagar blev till veckor som blev till år. Man vaknade en morgon och insåg att hålet i bröstet inte längre var så stort, att det var mer av en skugga än ett stort svart hål som slukade allt.
Killar kom och gick, man fäste inte så stor uppmärksamhet vid dem. Det hörde till livet helt eneklt.
Sen kom det en ny kille, en som så mycket påminnde om honom, men på så många sätt var helt olik honom. Som gjorde den där svarta skuggan till en stor varm klump istället, som gjorde så att hela jag lös upp av glädje och hopp. Det kändes som att hela jag skulle sluta att fungera om han lämnad mig, men jag överevde! Min livsglädje och mitt hopp har dock bara brunnit med en liten låga. En liten, liten låga som jag först trodde hade dött, som om man hällde ett stort spann kallvatten på den. Sakta, sakt så kom den tillbaka, den blev starkar och starkare för varje dag som gick. Än idag brinner den inte med sin fulla styrka men jag behöver tid att läka, tid att fundera, tid att sakna och tid att gå vidare.
Men jag kan säga det, att än idag så har jag inte slutat sakna, jag saknar och saknar och saknar. Men jag vet att jag överlever. Jag vet att en dag så kommer det another you som kommer att fylla mitt hjärta med värme och kärlek, som kommer få mig att le, att vara arg, ledsen och besviken men som kommer älska mig för precis den jag är med alla mina fel och brister precis som jag kommer att älska den personen med alla sina fel och brister.

Så nu gäller det bara att sakna så mycket det bara går för att kunna gå vidare och vänta på att just den personen som kommer att ta bort all den saknaden dycker upp i mitt liv.

02/11-06 Jason Mraz - I'm yours
13/09-09 Third eye blind - Jumper

Julklappen till mig själv och sis fick helt enkelt bli varsin biljett till Peace and Love 2011.
Skönastebandsläppen redan kan inte bli annat än grymt.
Peace & Love 2011

All time low
Maskinen
Oskar Linnros
Daniel Adams-Ray
Petter
The Sounds

Så om någon känner sig manad så letar sis & jag efter tre till som vill åka med så vi blir full bil :)

Den 2 Januari 2011 flyttar jag till Stockholm.
Sagt upp mig från jobbet, nya anställningsbeviset är påskrivet det enda som inte är klart just nu är boendet. Men det håller på att lösa sig  (hoppas jag verkligen).

Känns i vilket fall som helst sjukt skönt att jag har en tillsvidare anställning, hoppas bara på att jag kan jobba upp mig i lite fler timmar.

Vänta, VÄNTA! den blev ju också suddig!
Igår var det Julbord med Willys! sjukt kul kväll, helt klart! Kommer sakna gänget!

Nu är det så här att förra onsdagen var jag på arbetsinterjuv i Stockholm och idag ringde dem och sa att jobbet var mitt om jag ville ha det.
Sjukt vilken beslutsångest!
Har ju inte ens flyttat hemifrån än, och då kanske jag ska flytta 40 mil bort.
Inte ens säkert att jag kan ta med mig min Ally älsk då heller.
Men bort från Hyltan, inte för alltid men för ett tag iaf! Damn I need to make up my mind!

Sitter & lyssnar in mig på GC´s nya album Cardiology. det är fint.

Igår hade jag lite problem att somna, låg och tänkte på livet i allmänhet. På hur splittrad jag är, på allt jag vill göra och på samma gång bara stanna här och njuta av det livet jag lever.
För helt ärligt, jag trivs nu, visst jag har dåliga dagar men det är som min hjärndoktor säger, det är helt normalt! men jag har även helt otroligt bra dagar. Jag älskar min lillebror så otroligt mycket och jag skulle inte vilja missa när han blir stor. För varje dag händer något nytt, han lär sig något nytt eller sis lär honom något nytt bus.
Och ärligt talat jag trivs med mitt jobb. Jag har alltid tänkt, inte en chans att man får fastna här, i en affär för alltid. men vem har sagt för alltid? jag är 20 år och har hela livet framför mig. Varför inte bara leva ett par år utan någon press? Tjäna lite pengar och arbeta med något som jag tycker är kul, när det faktiskt är kul att gå till jobbet och jag i förväg ligger och tänker ut hur jag ska lösa vissa problem?
Men sen finns rastlösheten, den är som ett hål. Allt man vill göra och att det måste ske NU! Jag måste jobba på att ge saker lite tid. Saker och ting händer av en anledning.

Så vad jag vill säga är, att jag trivs med mitt liv, Jag älskar min familj, jag tycker om att bo i Hultsfred och just precis nu så vill jag inte göra något annat.

Skit dag, skit helg & skitliv.

Jag behöver något som gör mig hel, något att tro på.

Ge det en chans?

Det här har varit ett crappy år, vissa ljuspunkter men familjen har drabbats hårt alltså.
Jag älskar er.

Cypern.

På lördag natt åker jag mot Arlanda för att sedan ta flyget till Alanya-Turkiet, så jäkla skönt alltså.

När man varje dag saknar någon så mycket så det gör ont i hjärtat.

Jag har försökt och försökt. Fan lika bra o ge upp eller nått, orkar inte.

Klockan är lite drygt halv sju, och jag har varit vaken en timme. ska strax dra till jobbet, heldag idag. börjar äntligen må lite bättre! tummen upp för det. Hoppas på utgång på fredag, jag känner för o bli wasted alltså.